nervöst skall

Jag blir så stolt över unge herr Pin! Han har kommit så långt, på så många sätt. Han har alltid varit en "feg" hund med kasst självförtroende och mycket osäkerheter. Det är så kul att se hur hans självförtroende har ökat och hur det fortsätter att öka varje dag!

 

I förrgår så tränade vi miljöträning på tågstationen och då blev det så tydligt hur mycket han har förändrats. Han har alltid vart rädd för galler golv, trappor, hissar, automatiska dörrar mm, men den här gången så gav han inte dessa "faror" så mycket som ens en tanke! Galler golvet verkade han inte märka att han gick på, upp för trappan skulle han i en väldans fart, när dörrar öppnades automatiskt så fortsatte han nosa omkring eller titta in nyfiket genom de nu öppna dörrarna. Jag blir så glad och stolt när jag ser att han går åt rätt håll och hela tiden utvecklas mot att bli en stabil och lugn hund!

 

Det roliga med Pin är att han är rädd för saker som man inte tror att han ska vara rädd för medans saker som borde vara jätteläskiga inte alls bekymrar honom. Tåg tex har han aldrig haft problem med, oavsett om dom rusar förbi i en väldans fart eller om de skriker om bromsarna. Han är lite lustig mäster Pin^^

 

 

Pin har verkligen en sån fantastisk relation med min bror! Dom är lika som bär på så många sätt. Joakim (min bror) skulle aldrig medge det men dom är perfekta tillsammans och älskar verkligen varandra. Jag blir lite avundsjuk ibland när jag ser hur Pin tittar på brorsan med en sån vördnad i blicken. Fast jag vet att i slutändan så väljer Pin mig varje gång ;)

 

I fjällen så va dom verkligen the A-team! Pin höll sig ständigt nära Joakim när han gav sig iväg i förväg eller upp på en höjd mm. Det är så kul att se dom tillsammans och hur dom uppskattar samma saker och varandra.

 

 

Nu har vi hunnit vara hemma i mer än en vecka, meeeen jag och vovvarna har vart upp till fjällen på äventyr! Jag gillar helt klart att vandra och uppleva den underbara naturen i fjällen, men, anledningen till att jag följde med va hundarna. Dom fullkomligt älskar det! Det här va deras andra gång uppe i fjällen och dom trivdes verkligen som fisken i vattnet. Att se dom så lyckliga är verkligen guld värt för mig♡

Jag tänkte skriva mer om hur vi hade det och ladda upp massa bilder här snart (läs; snart/inom kort/senare/nångång/lovar xD). Så håll koll och kommentera gärna^^

 

 

Dags att presentera vår nyaste familjemedlem! Dock ingen hund utan en liten kisse denna gång, ja eller katt står det iaf i stamtavlan xD

Hon heter Knota och är född i december förra året. Det va brorsan som så hemskt gärna ville ha en katt men det blev jag som skaffa en, han bor med oss så det blir ju lite hans katt också.

 

Eftersom jag har en mild allergi mot katt så kändes det bäst att skaffa en renrasig katt, som också ska vara lindrigare mot allergiker. Valet landa på en Sibirisk katt, ett riktigt pälsmonster men likaså allergi vänlig. Knota funkar bra för mig och ända gången jag känner av min allergi är då hon rivit mig. Viktigt att påpeka att Sibirisk katt självklart inte nödvändigtvis är allergi vänlig för alla!

 

Knota fungerar fantastiskt bra med hundarna, hon är helt klart en i gänget. Sister from another mister! ;) Varje gång jag och hundarna kommer in efter en promenad så kommer hon rusandes och möter oss vid dörren. Hon sover även inne hos oss när hon får och hon håller sig ständigt nära hundarna. Pin och Sansa är väldigt förtjusta i henne också, de busas och pussas en hel del!

 

/Johanna

 

 

Jag kommer inte ihåg hur mycket jag har skrivit kring kastrering här på bloggen, men för ganska exakt ett år sedan så "sprättes" Sansa upp och blev av med livmodern. Folk kanske kan tycka att det va lite konstigt att kastrera tiken istället för hanen då det är en betydligt större operation men det finns flera anledningar till att det blev Sansa och inte Pin;

 

För det första så va det i stort sätt ett måste att kastrera en av dem. Detta eftersom att de är kullsyskon som bor tillsammans 24/7 alla dagar på året, valpar mellan dessa skulle va en katastrof minst sagt! :s

 

Sansa är väldigt liten för att vara en papillon, hennes storlek skulle (enligt uppfödare och veterinär) göra en dräktighet och naturlig födsel extra riskfylld för henne. Hon ska alltså absolut inte få valpar!

 

Sansa löper (löpte) otroligt ofta, ungefär var tredje månad, alltså fyra gånger per år. Med täta löp så ökar risken för livmoderscancer, veterinärer rekommenderar därför tikar med täta löp att kastreras. Jag fick även höra av en veterinär att kroppen börjar jobba ungefär en månad innan det faktiska löpet, och att den sedan jobbar i ungefär en månad efter. Detta skulle alltså innebära att kroppen hos en tik som löper var tredje månad i stort aldrig får en paus att återhämta sig vilket sliter på kroppen.

 

Kastrering av tik garanterar inga fler löp med allt vad det innebär. Att kastrera en hane garanterar inte att hanhunden slutar reagera på löptikar och stressar upp sig. Pin blir otroligt stressad och har det jobbigt när Sansa löper, vilket vi alla tre nu slipper.

 

Pin är och har alltid varit en osäker hund. Kastrering kan många gånger leda till att en osäker hund blir ännu mer osäker, något jag absolut inte vill ska hända! Eftersom kastrerade hanhundar dessutom luktar "konstigt" så behandlas de inte sällan annorlunda av andra hundar vilket jag också är orolig över kan öka Pins osäkerhet.

 

Idag har jag testat viltspår med mina morföräldrars Norfolkterrier Stumpan. Det va allra första gången för henne och hon gjorde det galant! Jag va rätt säker på att det skulle gå toppen då hon nosar väldans på promenader.

Först fick hon se klöven vilken va jätte spännande såklart. La ett kort och enkelt spår till henne då det va just första spåret. Hon va otroligt nogrann och lugn, helt tvärtemot Pin. Lite klurigt va det dock, hon lämnade spåret en gång men så fort jag visa tillbaka henne så fick hon upp det igen. Då va det raka vägen till klöven vilken va jättekul såklart. Det finns inget bättre än att se en glad och stolt vovve efter ett lyckat viltspår! :D Och den här unga damen är verkligen född till att spåra ♡ 

 

Mäster spåraren Pin har fått två viltspår nu i veckan, men det skriver jag om nån annan dag :)

 

/Johanna

 

Jag började tänka på den här bloggen igen för ett tag sedan så jag tog mig en titt och läste några av mina gamla inlägg, måste säga att jag blev rätt imponerad av mig själv! Samtidigt så visade det så tydligt hur jag har fullkomligt förfallit sedan jag skrev dem. De senaste åren har varit en rejäl svacka för mig, jag har varken tagit hand om mig själv eller hundarna som jag borde. Jag skäms otroligt mycket över hur jag har tvingat hundarna att leva på sistone. De älskar mig över allt annat och accepterar det liv jag ger dem så länge de får vara vid min sida. Men acceptans är inte samma sak som välmående, det är tydligt att de inte levt det liv som dom förtjänar och mår bra av på ett tag nu.

 

"Småhundar är skälliga, ouppfostrade, otrevliga, bitska", så låter många gånger fördomarna om små hundar. Dessa fördomar var jag tidigare väldigt negativ till och ledsen över, MEN! Mina hundar är nu otroligt skälliga, de beter sig som riktiga svin vid många tillfällen och Sansa är extremt bitsk. Mina hundar ÄR dessa fördomar. Det är tydligt varför de är så här nu, det är absolut inte deras fel utan helt och hållet mitt. De är ostimulerade, uttråkade hundar som tar till allt för att få ut frustration och energi. Det gör ont i hjärtat när jag ser dem så här, och när jag läser om hur aktiva och lyckliga vi en gång var. Jag kan ärligt säga att den tiden som jag var aktiv hundägare var den lyckligaste i mitt liv, och nu ska jag tillbaks dit! Nu ska mina hundar bli lyckliga, nöjda och stimulerade igen!

 

/Johanna

Ok nu ska jag väl få lite fart på den här bloggen igen! ^^
Jag och vovvarna lever än, har inte hänt så mycket. Ingen tävlingsdebut än, men det SKA bli av :) Hoppas vi fortfarande har några följare trots att jag varit borta så länge.

 

På Instagram så heter jag @eckjohanna förresten ;) Och ni hittar Pin och Sansa på hashtaggarna #mästerPin #queenSans (ig och fb)

 

/Johanna

 

Förresten ni borde följa mig på Instagram! Ja, jag har skaffat det nu^^ Lägger upp mycket bilder på hundarna där, och även helt random bilder som alla andra hehe :P

 

Nalle - aussie

Devon - mellan pudel

Kingpin - Papillon

 

Nu kan hunden sätta sig i position vid din sida (sittandes) med endast en "fast" godishand som hjälp.

 

Målet: