nervöst skall

Nu kan hunden sätta sig i position vid din sida (sittandes) med endast en "fast" godishand som hjälp.

 

Målet:

Och här har jag inte skrivit på länge..... Fick ett ordentligt ryck där ett tag och skrev massor, men sen försvann det :P Ska skärpa mig!

Orkar inte skriva nått nu, dessutom är Pin nödig och kräver att få gå ut^^. Bjuder på en bild på mig och Sansa istället. Imorrn är det vardagslydnads kurs för oss, tredje tillfället.

 

 

För att en hund ska få tävla inom lydnad krävs att den är registrerad hos SKK eller att den innehar en tävlingslicens (TAVLIC). Hunden ska deltaga under registrerat namn. Du som förare ska vara medlem i SKK och för lydnadsprov för brukshundklubben även SBK, du får endast representera en brukshundklubb under ett år. Löpande tik får inte deltaga på tävling.

 

Lydnadsprov är indelade i fyra klasser; Klass I, Klass II, Klass III och Elitklass. I första klassen får alla hundar vara med och tävla, i de högre klasserna krävs sedan ett första pris i klassen under. När du har flyttat upp din hund till en högre klass så är det inte längre tillåtet att tävla med denne i en av de lägre klasserna. Hunden får inte heller tävla i fler klasser under en och samma dag.

 

Poäng och pris tilldelas enligt följande:

 

Klass I, poäng/pris

160p / 1:a pris

140p men >160p / 2:a pris

100p men >140p / 3:e pris

 

Klass II, poäng/pris

Varför skaffa en brukshund när en sällskapshund funkar lika bra att jobba med? - Det är en fråga som jag många gånger ställt mig själv.

 

 

På många sätt är det för mig fortfarande en relevant fråga. Många önskar hålla på med lite lydnad, agility eller kanske spår. De tittar då på raser som; schäfer, aussie, kelpie mm. Visst!, dessa raser passar ypperligt till de aktiviteter som önskas. Men, dessa raser kräver så otroligt mycket. Det räcker inte att köra ett par korta pass av lydnad varje dag, för att det är kul. De måste verkligen få jobba, inte i minuter, och inte "bara på skoj"; utan verkligen jobba. Här uppkommer det första problemet, folk förstår inte hur mycket dessa raser faktiskt kräver. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle orka med en ren brukshund. Visst har jag perioder då mina hundar verkligen får jobba, och det i timmar inte minuter, men vi har även perioder då vi inte alls gör speciellt mycket. Mina hundar "jobbar" inte varje vecka, än mindre 4-5 dagar i veckan som en brukshund skulle kräva. Det säger absolut inget negativt om mig, ändå är det så många brukar ta det.

 

En mindre krävande hund klarar av att aktiveras mer, en väldigt krävande hund klarar inte av att aktiveras mindre. - Däri ligger sanningen.

 

Jag har haft väldigt svårt att se skillnaden på mina sällskapshundar och mina kompisars brukshundar. Mina hundar är taggade varje träningstillfälle, de älskar att jobba. Dom söker kontakt och vägledning från mig som förare. Dom lyssnar och förstår. Dom är villiga och lär sig snabbt, många gånger till och med snabbare än mina kompisars bruksare.

 

Det finns en stor skillnad dock! Som jag på senare tid har upplevt väldigt tydlig, det är uthålligheten. Mina sällskapshundar orkar inte i närheten av lika mycket träning som mina kompisars bruksare, inte på en och samma gång. Får dom vila en stund så javisst, då är dom tillbaka igen. Men uthålligheten att jobba timmar i streck utan vila och paus, det har inte mina sällskapshundar. När jag tränar med mina kompisar och deras brukshundar så är det jämt jag som måste byta hund först, det är jag som måste sätta mig bredvid och bara titta på.

 

Detta är på både gott och ont. Det finns inget underbarare än trötta hundar, men vill jag mer i min träning för tillfället så är jag frusen. Det går inte, mina hundar orkar inte.

 

Så varför skaffa en brukshund när en sällskapshund funkar lika bra? Jo, för utthålligheten. För att man vill jobba mycket och länge.

 

Har gjort lite ändringar på bloggen som ni kanske kan se. Nytt namn, och lite ändring i beskrivningen (samma adress dock!). Anledningen till detta är att "jatteochdvarg" inte längre finns efter Tykos bortgång. Han va jätten, Pin va dvärgen. Jätten är nu borta och då finns det inte heller längre någon dvärg.

 

Jag har även ändrat rätt mycket i innehållet vilket gjort att ändringar är lämpliga. Kommer även att ändra min presentation då den inte är speciellt relevant för bloggen. Tyko kommer att "försvinna" lite mer då detta numer är vovvarnas blogg, och min. Han kommer dock alltid att vara med då jag inte existerar utan honom. Kommer att klistra in den "gamla" presentationen här som en hyllning till mitt älskade Tyk-monster;

 

 

Jag har fått lära mig, och har själv märkt, att grunden inom tävlingslydnaden är Stadga. Med stadga menas att hunden får ett kommando som denne sedan "utför" tills dess att ett nytt kommando ges, tex ett fri kommando. Inom lydnaden så finns det tre grundmoment där hunden behöver en bra och stabil stadga, dessa är Sitt, Ligg och Stå. Kan hunden sitt/ligg/stå ordentligt och med en väl utvecklad stadga så får du sedan otroligt mycket gratis när hela moment ska läras in.

 

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att det bästa momentet att börja med är Utgångspositionen, som ett färdigt moment så är detta sant, men det allra första som måste tränas är det enkla kommandot Sitt.

 

Målet:

Hunden ska veta vad sitt betyder, i alla miljöer och alla tider på dygnet. Den ska också förstå att när kommandot "sitt" ges så sitter man, oavsett vad, tills dess att matte/husse säger något annat. 

 

Igår var jag och vovvarna på SM-final i hockey. Vi fick ju dock inte komma in..... Men oj vad med träning det blev för dom små utanför. Massa folk på ypperligt humör, vi va ju där innan matchstart så då hade inte humöret hunnit vända än :P Tyvärr va hundarna lite väl duktiga dock, något som märks på magarna idag.... 

 

Tog lite bilder också.

 

Det bästa momentet att börja med inom tävlingslydnaden är enligt mig ugångspositionen. Alla moment i lydnaden utgår ifrån denna position. Pin kan utgångspositionen väldigt bra, men jag tänker visa alla steg från starten som jag gjorde med honom. Första steget kommer i detta inlägg.

 

Målet:

 

Ska börja visa och förklara hur min lydnadsträning med Pin går till. Hur vi lär in de olika momenten och vilka steg vi tar för att nå dit vi vill. Jag har precis gått med i en studiecirkel i tävlingslydnad samt att jag har många vänner som kan det här och tävlar i högre klasser, så jag får mycket hjälp och tips på vägen. Det jag har upptäckt är att man i vissa situationer får lägga upp träningen lite annorlunda med en liten hund men grundprincipen är den samma. 

 

Har kommit fram till att det nog blir bäst om jag gör individuella inlägg för varje steg i ett moment så kan jag skriva under tiden vi lär in också. Så håll utkik på bloggen efter dessa :D

 

Så här ser små papilloner ut efter en cykeltur på 2-3 km.... Dom blir verkligen skitiga på en gång den här tiden. Sen faller allt av så fort dom torkar, så sand/jord överallt i lägenheten med andra ord >.<

 

Tänkte att jag skulle dela med mig av en intressant mail-dialog om PRA som jag hade med en veterinär idag. Jag lärde mig otroligt mycket och har fått en helt annan förståelse i ämnet. Hoppas ni uppskattar informationen lika mycket som mig! :)

 

 

Hej!

---

Diagnos/år	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012
Patella grad 1 (%)	8 (5,84)	11 (6,40)	11 (6,47)	10 (5,62)	10 (5,59)	7 (4,61)	10 (8,00)	3 (4,23)	-
Patella grad 2 (%)	5 (3,65)	9 (5,23)	5 (2,94)	9 (5,06)	7 (3,91)	7 (4,61)	-	1 (1,41)	1 (9,10)
Patella grad 3 (%)	1 (0,73)	-	-	1 (0,62)	-	-	-	-	-
Antal undersökta, %	-	-	33,7	31,4	29,8	25,7	22,1	15,9	2,24

Har suttit och sammanfattat de intressanta siffrorna kring patella inom papillon. Jag tycker det är mycket lättare att få en helhets bild av en situation i siffror än i text. Informationen är hämtad på Avelsdata. Tabell 2 är den mest talande om ni frågar mig.

 

Det mest häpnadsväckande enligt mig är den extremt låga undersökningsgraden på de hundar som föds. År 2006 va det ändå 33,7% men förra året hade den siffran sjunkit till endast 2,24%. eller 11 hundar undersökta(!). Hur tusan kan man få en ordentligt inblick i spridningen av problemet med en sådan kass medverkande procent?!?! Det går ju liksom inte.

Personligen tycker jag att Papillon-ringen borde sätta som krav att åtminstone avelsdjur undersöks för patella, för det är inget måste i dagsläget.

 

Tyvärr så speglar denna statistik Pins stamtavla rätt så bra, många hundar som inte har undersökts. Samma problem lär ju finnas i en eventuell tiks stamtavla också. Att kolla upp läget längre bak, och parallelt är alltså omöjligt att göra ordentligt.

 

Är fortfarande extremt osäker i frågan gällande Pin och avel måste jag medge :/

 

Första personen som jag ställde frågan till, Är avel med Pin ett alternativ?, va Moa Persson. Utställningsdomare och uppfödare sedan många år tillbaka. Hon är även intresserad och kunnig inom området anatomi.

 

Det hon sa va att, med ett högre krav och mer efterforskning kring tikens stam, som då bör vara helt fri från patella, så är avel absolut ett alternativ. Hon menade även på att "patella på en papillon" inte är något "ovanligt" eller ens "farligt" så länge det inte handlar om den grövsta graderingen, grad 3. Däremot skulle hon personligen inte avla på en hund med patella grad 2. Men syskon till denne är alltså helt ok, med mer krav på efterforskning kring en eventuell partner.

 

Jag träffade Moa Persson under kursen "Anatomi 1" på Hundhuset. Kursen presenterade den ultimata anatomiska "ställningen", eller "galgen", för en hund. Hon poängtera många gånger under kursens gång hur vi "förstör" och "misshandlar" våra hundar genom avel mot felaktiga och skadliga anatomiska former. Om vikten i funktionaliteten hos en hund, och en slitstark konstruktion.

Mitt intryck av henne efter kursen va i det stora hela positiv. Jag uppskattar hur hon bryter ner hunden till det grundligaste, och mest relevanta aspekterna, nämligen anatomi och funktion. Hon verkar besitta en utvecklad etisk syn på hunden och förespråkar en effektiv konstruktion. Det jag reagerade något negativt på va däremot hur lätt hon verkade se på just problematiken med patella inom just papillon. Jag fick intrycket av att hon ansåg att det tillhörde rasen.

Jag hade innan denna kurs ingen som helst kunskap om vem Moa Persson va.

 

 

 

 

Jag har skapat en ny kategori till Bloggen, Patella. Syftet med denna är att det ska bli enklare för mig att hitta och strukturera de olika svar jag får i min undersökning om det är ok att avla på Pin, trots att kullbrodern har patella grad 2. Jag kommer att presentera de svar jag får, samt lite om personen som kommit med svaren. Även en kort paragraf om hur jag upplever personens expertis och etik kommer jag att skriva. Allt detta för att jag sedan ska kunna gå tillbaks, läsa alla svaren och sedan kunna ta ett så välinformerat beslut som möjligt. Ni får jätte gärna vara med och bolla tankar och åsikter med mig; låter svaret rimligt? varför/varför inte? känner ni till personen som gett svaret? har ni förtroende för denne? varför/varför inte? osv.

 

 

Idag har vi hållt igång kan jag lova! Först va vi iväg på en liten play-date på isen. Blev inte så mycket "play" för papp-monstrena dock, dom andra hundarna va för stora och buffliga. Det va förutom Pin och Sansa; två aussies (Alice och Nalle), en stor blandras (Dobby), en sibbe och en samojed. Man såg verkligen på Pin att han ville, men han vågade sig inte riktigt ut på slagfältet =P Mycket bra träning för Sansa också som är osäker kring framförallt stora hundar, hon fatta dock inte vitsen i det hela tror jag.

 

Efter play-daten så tog vi en promenad på isen med Kristina och hennes hundar (de som är nämnda med namn ovan). Jag lassa över kameran också så Kristina tog en massa bilder på samtliga hundar, se nedan.

Totalt så va vi ute på isen i 3 timmar.

 

Men inte va vi klara här inte....

 

Hem en snabbis och ladda upp bilder, hann inte med så mycket mer, sen iväg igen. Buss till Hundhuset denna gång där jag skulle hjälpa till med fikat. Föreläsning om hundens anatomi, kring utställning. Hundarna fick passivitetsträna, samt socialträna kring en massa människor och ett gäng hundar. Hundarna känner dom sedan tidigare så inga problem där. Föreläsningen höll på i 5 timmar. Sen va det bara buss hem, och nu sitter jag här framför datorn medans vovvarna sover som stockar. Oj så trötta dom blev idag, med all förståelse.

 

Imorrn ska vi iväg till Hundhuset igen för dag två i föreläsningen (sista). Börjar kl. 10 och vi ska vara där en halvtimma innan, den håller sedan på fram till 16. Passivitets- och socialträning igen alltså^^. Direkt efter föreläsning ska sedan jag och Sansa debutera i kurssammanhang, tillsammans dåra jag har tidigare gått valpkurs med Pin. Vet inte om Sansa har gått kurs innan. Det är i alla fall en vardagslydnadskurs som hålls utav en vän till mig, det ska blir askul verkligen! Så nyttigt för mig och Sansa också, Pin får fortsätta med passivitetsträningen.

 

Här kommer några bilder från idag, Kristina är fotograf.

 

Behöver hjälp för att denna blogg ska förbli aktiv och förhoppningsvis bra och läsvärd!

 

Vad vill ni läsa om?

Hur bör det struktureras?