Nu har vi hunnit vara hemma i mer än en vecka, meeeen jag och vovvarna har vart upp till fjällen på äventyr! Jag gillar helt klart att vandra och uppleva den underbara naturen i fjällen, men, anledningen till att jag följde med va hundarna. Dom fullkomligt älskar det! Det här va deras andra gång uppe i fjällen och dom trivdes verkligen som fisken i vattnet. Att se dom så lyckliga är verkligen guld värt för mig♡
Jag tänkte skriva mer om hur vi hade det och ladda upp massa bilder här snart (läs; snart/inom kort/senare/nångång/lovar xD). Så håll koll och kommentera gärna^^
Jag kommer inte ihåg hur mycket jag har skrivit kring kastrering här på bloggen, men för ganska exakt ett år sedan så "sprättes" Sansa upp och blev av med livmodern. Folk kanske kan tycka att det va lite konstigt att kastrera tiken istället för hanen då det är en betydligt större operation men det finns flera anledningar till att det blev Sansa och inte Pin;
För det första så va det i stort sätt ett måste att kastrera en av dem. Detta eftersom att de är kullsyskon som bor tillsammans 24/7 alla dagar på året, valpar mellan dessa skulle va en katastrof minst sagt! :s
Sansa är väldigt liten för att vara en papillon, hennes storlek skulle (enligt uppfödare och veterinär) göra en dräktighet och naturlig födsel extra riskfylld för henne. Hon ska alltså absolut inte få valpar!
Sansa löper (löpte) otroligt ofta, ungefär var tredje månad, alltså fyra gånger per år. Med täta löp så ökar risken för livmoderscancer, veterinärer rekommenderar därför tikar med täta löp att kastreras. Jag fick även höra av en veterinär att kroppen börjar jobba ungefär en månad innan det faktiska löpet, och att den sedan jobbar i ungefär en månad efter. Detta skulle alltså innebära att kroppen hos en tik som löper var tredje månad i stort aldrig får en paus att återhämta sig vilket sliter på kroppen.
Kastrering av tik garanterar inga fler löp med allt vad det innebär. Att kastrera en hane garanterar inte att hanhunden slutar reagera på löptikar och stressar upp sig. Pin blir otroligt stressad och har det jobbigt när Sansa löper, vilket vi alla tre nu slipper.
Pin är och har alltid varit en osäker hund. Kastrering kan många gånger leda till att en osäker hund blir ännu mer osäker, något jag absolut inte vill ska hända! Eftersom kastrerade hanhundar dessutom luktar "konstigt" så behandlas de inte sällan annorlunda av andra hundar vilket jag också är orolig över kan öka Pins osäkerhet.
Så nu är alltså lilla damen ofertil och vi slipper allt vad löp innebär!
Operationen gick fantastiskt bra, jag hade knappt tid att oroa mig innan hon va klar och vaken : ) Snittet va litet och jättefint i hoppsytt, knappt att det syntes alls! Bilden här under är tagen bara fyra dagar efter operationen!
Att hålla henne stilla och vilandes va inte lätt dock. Den här lilla damen börja hoppa upp i soffor och springa i trappor redan samma dag som hon opererades >< Jag fick vaka henne som en hök för att stoppa henne från att hoppa ner från soffan eller rusa ner för trappen som en galning. Som tur är så höll stygnen trots att jag misslyckades många gånger. Såret läkte jättefint utan några som helst problem med infektion eller liknande!
Det ända negativa som har kommit efter kastreringen är viktökning, en rejäl och snabb viktökning från 1,9kg till 2,5kg. Att förlora vikt visa sig vara svårare än att lägga på den, speciellt när man är så söt och något av en mästare på att tigga gott. Hennes aptit är mycket större nu vilket är både negativt och positivt (hon är mer lättmotiverad vid träning). Jag ska jobba hårt för att få ner henne i vikt igen, siktar på 2,1kg så får vi se hur hon är i hullet då och om hon behöver gå ner ytterligare.
Jag lever än! :) Det blev total stop med bloggen märker jag, men inte för mig och vovvarna. Fast vi har haft en rätt lat sommar faktiskt....
Men nu har jag tänkt att komma igång med dom på allvar igen, så då kan det ju vara kul att blåsa liv i bloggen igen också^^
Det har inte blivit någon lydnads debut än, vi har knappt tränat nått alls. Men nu ska vi alltså börja igen! Utställingsmässigt så har båda ställts officiellt för första gången. Det gick väl lite sisådär. Sansa va för liten, chocker!, och Pin va för stor. Jag måste träna dom mer på att gå i ringen och ställa upp sig ordentligt.
Tyvärr så hitta jag bara Sansas kritik för tillfället så ni får nöja er med den. Ska gräva fram Pins vid tillfälle också, han fick Very Good i alla fall.
Sansas kritik: Under medel. Kunde ha bättre benlängd. Sött huvud men kunde ha bättre underkäke. Framskjuten i fronten vilket påverkar längden. I övrigt välvinklad. Bemt. (?) som passar till storleken. Vill inte visa sig med svansen på ryggen. Trevligt temperament. Hon fick Good utan placering, ensam tik.
Allt är bra med oss annars! Hade tänkt kastrera lill damen men det blir nog efter nästa löp istället.
Håll ögonen öppna efter ny inlägg här! Förhoppningsvis blir det hyffsat ofta nu^^
Glömde berätta ännu en "STOR" nyhet. Lilla Sansa börjar bli en rikgit tungviktare! Damen har gått upp hela 0,1 kg, 1,9 väger hon nu, inte långt kvar till 2(!) kg.
Pin väger 4,2 kg, vilket är vad han gjort tidigare också.
Funderade lite och kom då fram till att Sansa skulle vara den perfekta rapport-hunden under krigstid i Sverige.
Hon är väldigt liten, vilket gör det extremt svårt för fienden att träffa henne med sina skott. Under vintertid är hon så lätt att hon kan gå ovanpå snön, plus att hon har perfekt kamoflage (inte för att hon behöver det, dom kan ju ändå inte träffa henne). Visst, det kanske tar lite längre tid att få meddelandet, men det kommer ju med högre sannolikhet fram! Vilket är det viktigaste.
Sen tror jag dock inte Sansa skulle uppskatta det jobbet så värst, men alla måste vi göra uppoffringar under krig.
Tog lite bilder på min och Sansas promenda idag. Hon är sååå söt. Godisregn, terräng gång och sten bestigning blev det också. Måste ta ut dom separat nu mera, väldigt omständigt....
Ja då har vi vart på lämplighetstest hos Studiefrämjandet. Det gick alldeles galant och Sansa godkändes! Fattar inte att jag tvivla. Hon skötte sig jätte bra och charmade alla. Kom fram när folk lockade och lät alla som ville lyfta upp henne och mysa lite. Godis galen är hon verkligen >.< Fick alla att skratta när hon blev helt till sig när det bjöds på gott^^.
Så nu ska vi tilldelas ett Hem där vi ska hälsa på med jämna mellanrum. Vi har även parats ihop med en svart mellanpudel vid namn Devon, med matte då förstås. Han är lite mer att "ta i", hihi.
Jag och Sansa är helt slut, var borta i totalt fem timmar. Pin som fick stanna hemma är däremot oförskämt pigg. Han har fått ett smaskigt ben att tugga på, det får duga för idag så hittar vi på nått roligt och mer utmanande imorgon.
Idag har det inte hänt nått speciellt så jag tar och skriver om imorgon istället.
För imorrn förstår ni så ska jag och Sansa till Studiefrämjandet här i Luleå och göra ett lämplighetstest för "Hund för alla" (som jag nämnt tidigare, se "Terapihund"). Sansa kommer då utsättas för diverse situationer som kan tänkas möta en terapihund i arbetet. Jag har faktiskt inte den blekaste om hon kommer att bli godkänd eller inte. Hon är så extremt svår att sätta fingret på. I de flesta situationer är hon jätte trygg och säker i sig själv. Går med huvud och svans högt upp i skyarna mitt bland 5-10 stora hundar på en flockis, verkligen äger stället. Men i andra situationer kan hon bli livrädd, skriker och försöker fly därifrån. Vi får se hur det går.... Dom som gör testet kan ju det här så jag litar fullt ut på dom. Om hon inte blir godkänd imorrn så kan vi ju alltid försöka igen senare, hon är ju ung än^^.
Åh Sansaaaaaaaaa! Usch vad jobbiga dom är ibland. Sitter vid datorn och gör väl inget vettigt så tittar jag mot Sansa och då sitter hon på deras bädd och kissar! Vi va ju ute för knappt tre timmar sedan, det klarar hon ju lätt. Och jämt ska dom kissa där det är som svårast att göra ren. *Suck* Får väl vara glad att det va i deras säng istället för min i alla fall, fast min kommer hon ju inte upp i själv. Aja nu blir det till att försöka torka upp så gott det går, ny duschad är man också >.<
Ja jag funderar på om lill tjejen ska få bli terapihund. Hon är en otroligt social och trevlig vovve så jag tror det skulle passa henne perfekt! Det är verkligen nått speciellt med henne som berör alla hon möter. På söndag ska vi på ett informations möte på Hundhuset där Studiefrämjandet ska berätta om ett startat projekt vid namn "Hund för alla". Förhoppningsvis så kommer det att passa mig och Sansa perfekt!
Igår tändes verkligen en glödlampa för mig! Va iväg och tränade lydnad med en otroligt smart tjej, och en underbar vovve också ;P. Sansa kan vara otroligt skällig och har även börjat "jaga" bilar, det har varit så frustrerande. Då fick jag tipset om att hon kanske är understimulerad. Så fort jag hörde det så föll puzzelbitarna verkligen på plats! Såklart! Den tanken har aldrig slagit mig tidigare. Hon har ju aldrig velat göra saker liksom. Varje gång jag hittar på saker med Pin så har hon bara suttit där... Hon är väldigt lätt distraherad har jag märkt. Men idag minsann så va det fart på 'na! Först la jag ett litet godis-spår åt henne, vilket gick galant! Sen gömde jag en massa godis i träd och på marken åt båda hundarna, även här va hon otroligt motiverad. Jag blir så glad när hon verkligen gillar det vi gör!
Jag tror att nyckeln är belöningen. Måste bli bättre på att belöna henne med godis, det ända som faktiskt funkar på henne. Pin är ju så otroligt lätt att motivera och belöna; godis, leksak, berömm, ja allt funkar. Det har gjort att godis liksom inte följt med jämt, det är oftast lättare att belöna med annat. Men det ska det bli ändring på! Har också bestämt att hundarna ska få mer aktivering var för sig, mer individ anpassat liksom^^.
Min duktiga tjej bjöd även på ett alldeles eget trick idag (se bild), medans Pin bada lite. Är sååå stolt över henne asså! =D
Hejhej!
Jag heter Johanna och bor i ett hus i Luleå tillsammans med min bror, mina två papilloner och min sibiriska katt. Fjärilarna är kullsyskon födda i maj 2011. Vi lever ett hundaktivt liv i Luleå och satsar främst på tävlingslydnad och viltspår.
Jag intresserar mig även väldigt mycket för rasen i allmänhet, med fokus på hälsa och användningsområden.
Allt detta kommer ni kunna läsa om i denna blogg!
