nervöst skall

En blogg som främst handlar om Kingpin och Sansa, lydnad och viltspår

Brukshundar

Kategori: Allmänt

Varför skaffa en brukshund när en sällskapshund funkar lika bra att jobba med? - Det är en fråga som jag många gånger ställt mig själv.
 
 
På många sätt är det för mig fortfarande en relevant fråga. Många önskar hålla på med lite lydnad, agility eller kanske spår. De tittar då på raser som; schäfer, aussie, kelpie mm. Visst!, dessa raser passar ypperligt till de aktiviteter som önskas. Men, dessa raser kräver så otroligt mycket. Det räcker inte att köra ett par korta pass av lydnad varje dag, för att det är kul. De måste verkligen få jobba, inte i minuter, och inte "bara på skoj"; utan verkligen jobba. Här uppkommer det första problemet, folk förstår inte hur mycket dessa raser faktiskt kräver. Jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle orka med en ren brukshund. Visst har jag perioder då mina hundar verkligen får jobba, och det i timmar inte minuter, men vi har även perioder då vi inte alls gör speciellt mycket. Mina hundar "jobbar" inte varje vecka, än mindre 4-5 dagar i veckan som en brukshund skulle kräva. Det säger absolut inget negativt om mig, ändå är det så många brukar ta det.
 
En mindre krävande hund klarar av att aktiveras mer, en väldigt krävande hund klarar inte av att aktiveras mindre. - Däri ligger sanningen.
 
Jag har haft väldigt svårt att se skillnaden på mina sällskapshundar och mina kompisars brukshundar. Mina hundar är taggade varje träningstillfälle, de älskar att jobba. Dom söker kontakt och vägledning från mig som förare. Dom lyssnar och förstår. Dom är villiga och lär sig snabbt, många gånger till och med snabbare än mina kompisars bruksare.
 
Det finns en stor skillnad dock! Som jag på senare tid har upplevt väldigt tydlig, det är uthålligheten. Mina sällskapshundar orkar inte i närheten av lika mycket träning som mina kompisars bruksare, inte på en och samma gång. Får dom vila en stund så javisst, då är dom tillbaka igen. Men uthålligheten att jobba timmar i streck utan vila och paus, det har inte mina sällskapshundar. När jag tränar med mina kompisar och deras brukshundar så är det jämt jag som måste byta hund först, det är jag som måste sätta mig bredvid och bara titta på.
 
Detta är på både gott och ont. Det finns inget underbarare än trötta hundar, men vill jag mer i min träning för tillfället så är jag frusen. Det går inte, mina hundar orkar inte.
 
Så varför skaffa en brukshund när en sällskapshund funkar lika bra? Jo, för utthålligheten. För att man vill jobba mycket och länge.
 
/Johanna

Kommentarer

  • Anna säger:

    Jag tänker likadant. Tumme upp.

    Svar: Skönt att du håller med. Då är jag inte helt ute och cyklar^^
    Johanna

    2013-04-18 | 23:48:03
  • Paulina säger:

    Intressanta tankar! Jag håller dock inte med till fullo. En sällskapshund passar inte till bruks om man verkligen, verkligen vill satsa på träning och det är inte bara på grund av skillnaden i uthållighet. Skillnaden ligger också i motivationen. En brukshund tänker: "Okej, matte/husse, jag gör det här så länge DU tycker det är roligt" , medan en sällskapshund tänker: "Okej, jag gör det här så länge JAG tycker det är roligt".

    Det krävs inte många medel för att motivera en brukshund till arbete eftersom de är födda till att arbeta och vara till lag, medan en sällskapshund måste man hela tiden jobba med att hålla uppe motivationen hos hunden, de är inte födda till att arbeta och sammarbeta och därför faller det sig inte lika naturligt för dem att jobba för sin förare.

    Visst kan det vara en utmaning att ha en krävande brukshund, men det kan även vara en utmaning att ha en sällskapshund till att jobba. Däremot har ju en sällskapshund en klar fördel jämfört med brukshundar; de är födda för att klara av vardagslivets alla situationer och är därmed oftast ganska miljöstarka i sig själv, medan en brukshund kan vara lite svårare att leva med i vardagslivet.

    Jag tror man får prioritera lite när man ska skaffa hund. Vill man ha en hund att jobba med så får man helt enkelt ställa sig frågan;
    *Vill jag ha en hund som är född för att ge allt i arbete och som man kan komma långt med i träning tävling, men som i övrigt är ganska krävande och svår att leva med till vardagen.

    eller

    *Vill jag ha en hund som är enkel att leva med i vardagen men som man måste jobba mycket mera med för att komma någon vart i träning/tävling

    Men jag håller med dig i att man inte ska ta sig vatten över huvudet, vill man träna på hobbynivå och kanske tävla i de lägre klasserna kan det gott och väl räcka med en sällskapshund, men vill man verkligen komma någon vart så gör man nog rätt i att skaffa en brukshund.

    Svar: Vad kul att du kommer med en sån utförlig respons!
    Jag måste dock påpeka att även sällskapshundarna är avlade för att samarbeta tillsammans med människan. Nu har inte jag jättekoll på just bruks, kan dock hålla med om att det finns grenar som nog inte skulle passa en sällskapshund så bra. Men som exempel så va Sveriges första lydnadschampion en papillon, sällskapshund. Så det är inte alls omöjligt att komma långt även på högre nivå.

    Min pojke har en otrolig arbetsvilja, han arbetar visserligen kanske inte för att göra mig glad, men han blir själv så glad och peppad av arbetet att det räcker lång väg som belöning i sig.

    Vi har som mål att komma till eliten inom lydnad, samt att ta viltspårs championat. Det håller även mina vänner med brukshund med om att han är fullt kapabel och har allt som krävs för.

    Jag förstår vad du menar, men det "räcker" faktiskt med en sällskapshund när det kommer till tävling, även på hög nivå. Sen skulle de antagligen inte funka som arbetande hundar.

    Tack för din Kommentar! :D
    Johanna

    2013-04-20 | 09:13:09
    Bloggadress: http://pingurummel.wordpress.com
Kommentera inlägget här: