nervöst skall

Ett ordentligt pass lydnad va dagens höjdpunkt. Båda hundarna är fortfarande helt slut, härligt!

 

Vi drog iväg till Porsön vid kl 15.00 för att träffa Kristina och en tjej vid namn Hanna med deras stooora vallhundar. Pins kärlek Dobby va givetvis med^^. Vi tränade vid universitetet för att få extra mycket störning. När vi kom dit så var Pin helt ofokuserad och ville inte ge någon som helst kontakt, så han bands fast vid ett träd och jag började träna med Sansa istället. Tänkte han skulle bli lite avis och få upp arbetsviljan så. Tränade kontakt med Sansa då hon var lite ofokuserad pga alla störningar, gick jätte bra. Hon börjar verkligen fatta det här med kontakt nu!

 

Pins tur. Fortfarande extremt ofokuserad, ville till Dobby istället för att jobba med mig. Kristina tog över och visade Pin bestämt att han ska fokusera på henne och arbeta. Herre jösses vad duktig han va med henne! Hundra procent fokus. Fascinerande hur mycket skillnad lite bestämdhet och självförtroende kan göra! Han va inte så sugen på att jobba med mig efter det, Kristina va ju mycket roligare..... Då hon gick iväg en bit och träna med sina egna hundar så lyckades jag få med mig Pin tillslut. Jag måste verkligen bli mer bestämd och kräva saker av honom, han jobbar så mycket bättre då. Man ser verkligen att han tycker det är kul! Så skönt att han börjar lita på Kristina också!

 

Vila för Pin och jobb för Sansa. Träna lite inför utställning och fortsatt kontakt. Smart tjej fattar snabbt! Sen va det Kristinas tur att "rädda" mig igen. Hade inte den blekaste om hur jag skulle få till uppställandet inför utställning (något båda hundarna behöver lära sig). Kristina visade mig en väldigt bra övning som jag ska köra med bägge. Förhoppningsvis är dom redo inför nästa utställning! (Hoppas på att kunna ställa dom på en inoffare i Kalix i början av november)

 

Pin igen. Kontakt och platsliggande denna gång. Han hade lite svårt att koncentrera sig med Dobby så nära men vi fick till platsliggandet ordentligt en gång i alla fall. Det är jag nöjd med!
Det bästa kom dock sist! Kristina och Hanna hjälpte mig med hanterings träning på Pin. Kristina får ju göra lite vad hon vill med han nuförtiden (haha, inte riktigt menmen) så där va det väl ingen överraskning att han tillät henne att klappa på honom. Men Hanna, som han bara har träffat lite kort en gång tidigare, hon fick minsann klappa på och ha sig hon med. Stor chock! Vi blev impade alla tre på de otroliga framstegen han har gjort. Och detta bara över en sommar! Jag är så stolt över min pojke som börjar bli en riktigt trygg och självsäker individ! "Bra jobbat Pin!"

 

Riktigt lyckad dag alltså! Vi lär sova gott i natt ;)