PRA - genetiken bakom
Kategori: Allmänt
Tänkte att jag skulle dela med mig av en intressant mail-dialog om PRA som jag hade med en veterinär idag. Jag lärde mig otroligt mycket och har fått en helt annan förståelse i ämnet. Hoppas ni uppskattar informationen lika mycket som mig! :)
Hej!
Jag har lite funderingar kring PRA och avel/genetik. Hur fungerar egentligen nedärvningen av denna sjukdom? Min rasklubb har regler om att föräldrar som lämnat PRA, avkommor till hund med PRA, samt hund med PRA är strikt avelsförbud över. Men hur är det egentligen med avkommor till en hund som har lämnat avkomma med PRA? Är dom säkra att avla med?
Jag har i bifogat dokument sammanfattat två stamtavlor, Stamtavla 1 och Stamtavla 2. De röda rutorna representerar hundar med avelsstopp pga "är förälder till hund med PRA", de blå är hundar fria från PRA. Är dessa två hundar bra avelsmaterial om man tänker i kring banan av PRA? Är dessa två hundar lämpliga att para med varandra, utefter samma tanke bana? Från min rasklubb har jag fått höra att denna kombination ser "riktigt bra ut för PRA". Stämmer verkligen det om man ser endast till genetiken?
Oerhört tacksam över svar!
Mvh Johanna
Hej!
PRA är en sjukdom med recessiv nedärvnining. De hundar du visar stamtavlorna på har anlagsbärare långt bak 3-4 generation och då är risken för PRA på avkomma mycket liten dock aldrig 0. Det kan naturligtvis finnas anlagsbärare hos några av de blåmarkerade hundarna också men dessa hundar har kanske inte i aveln träffat på andra anlagsbärare. All avel med recessiva gener där det inte finns gentester innebär lite risker men jag tycker inte denna parning är en riskparning för PRA.
Hej!
Tack för snabbt svar! Förstår det hela mycket bättre nu. Har dock en följd fråga; ändras situationen om inavelsgraden i stamtavlorna är hög? Flera av de rödmarkerade hundarna (de med anlag för PRA) förekommer i båda stamtavlorna, många av dom förekommer även flera gånger i samma stamtavla.
Mvh Johanna
Hej
om inavelsgraden är hög ökar risken att några av de hundar som inte är rödmarkerade men som idag inte är kända för denna defekt också kan vara anlagsbärare och därför kan påverka avkommans sjd status. Risken skall dock inte överdrivas eftersom vi diskuterar hundar i 3-4 generation. Man måste i detta som i andra fall bedöma även andra egenskaper om man skall tillstyrka eller avråda parning. Om samma hund finns 2 ggr eller flera ggr har statistiskt ingen betydelse för nedärvning av PRA.Frekvensen styr s av om hunden drabbad eller bara anlagsbärare.
/Johanna
Bloggadress: http://www.echosierra.se