nervöst skall

Blir så jävla irriterad alltså!

 

Jag går och strosar med tankarna någon annanstans, så dras jag tillbaks till verkligenheten av ett panikslaget skrik. Sansa verkligen skriker och försöker komma iväg, kopplet stoppar henne däremot. "Nämen gud, trampa jag på henne?!?", tänker jag. Då gör hon ännu ett försök till att fly, skrikandes. Bakom oss hör jag hur någon ropar efter sin hund. Jag vänder mig om och ser den tibetanska terriern som så många gånger har rusat fram till Pin, alltid med goda intentioner, men!. Tib-terriern stannar och markerar där Pin nyss markerat, matte kommer små springandes efter och ropar. Jag fortsätter att gå för att komma ifrån hunden för Sansas skull. Hon skriker ännu en gång och flyr så långt kopplet tillåter. Tib-terriern är nu framme och hälsar på Pin. Pin blir ju bara glad över att få busa lite. Men självklart är Sansa extremt intressant så som hon håller på. "hundens namn bort därifrån den lilla blir så rädd", säger den andra matten. Som tur är så lyssnar hunden på henne, jag bara fortsätter gå för att få bort Sansa från situationen.

 

Fortsätter det så här, att hundar ständigt rusar fram så kommer hon ju aldrig att bli av med sina osäkerheter! Här där jag bor är det mååånga som har hunden lös (inklusive jag själv när dom är friska), men man får bannemig se till att hunden inte rusar fram och skrämmer andra osäkra hundar till vettet! Folk vet dessutom hur Sansa är, ändå händer det med jämna mellanrum att vi blir på sprungna. Hade samma problem med Pin när han va valp och väldigt osäker på andra hundar. Bland annat denna tib-terriern sprang fram och i stort skrämde livet ur han.

 

Helvete säger jag bara! Och en massa svordomar!