Ångest
Kategori: Jag
Jag vet inte om detta är min dag eller inte.
Jag menar,
är det något positivt eller negativt när man upptäcker att man har totalt förfallit?
Man måste ju upptäcka det för att kunna ändra på det.
Det känns som att jag väckts helt oväntat från en dröm.
Jag förstår helt plötsligt att jag inte äns har tagit hand om hundarna ordentligt.
Hur har jag kunnat missa allt?
Vart har jag varit?
Ångesten och paniken är inte trevlig,
men det är väl ett måste för att förstå.
För att vakna.
När jag tänker tillbaka på veckorna som varit så är dom bara tomma.
Jag som trodde att jag var frisk nu.
Att jag var normal.
Som jag ibland önskat att jag inte vore det.
Att jag hade nått att skylla på.
Nu vill jag bara tillbaks till verkligheten.
Fast inte den här ångest fyllda, skrämande verkligheten.
Utan till den jag var i.
Den som jag tappa bort för en tid sen.
Jag vet inte när jag lämnade den.
Men jag vill tillbaks nu.
Kännde att jag behövde få ur mig känslorna, men visste inte riktigt var. Så det fick bli här. Just nu är jag bara vilse. Det vänder nog snart! Bara jag inte försvinner in i den tomma drömmen igen.
Måste få upp ordentliga rutiner, gällande allt i mitt liv. Matlagning, städning, skolan och så hundarna förstås. Mamma ska hjälpa mig, hon har förståelse även om hon nog inte riktigt förstår fullt ut, utan bara till en viss del. Hon hjälper!
Nu ska allt bli bra igen, nu när jag vet att det är fel!
/Johanna
